Walking Upside Down: VARNING! 3 timmars läsning...

Åh jag vet att ni alla där hemma sitter och väntar på en update, det kliar i er, ni hackar tänder och abstinensen är så stor efter en liten resumé av vad som hänt hittills i mitt liv här på andra sidan jorden...
Och här kommer den:

Sedan jag skrev sist så har vi hunnit med en veckas campingtripp, några dagar här i Auckland och en liten mini-campingtripp till. Allt vi gör är att campa, upp med tält, dopp i havet, sunbading på stranden, laga massa mat, dricka öl med myggor och Ray Charles som sällskap och sova läääänge innan solen bränt sönder tältduken. Nu är det dock slut på campandet för ett litet tag (tälta är bara kul i en vecka).

Så, vart ska jag börja? Tror jag tar och berättar kortfattat va?

Vi började med att åka upp till Bennie the Bean i Whangarei. Long time no see och det var sjukt kul att catcha upp med honom och dessutom i hans hem på andra sidan jorla varla (Jorden för er som inte förstår gammal Fryken-dialekt). Så vi stannade där över natten men först snorkel, sol och bad (jag vet, samma visa varje dag) BBQ och vidare in till stan för att kolla utelivet i Whangarei. Vi var hemma efter 45 minuter... Anyways! Härligt o se en gammal vän från St. Anton. Bringing back some memories!

Resan gick vidare till ett par kompisar till familjen Simpson, Nor & El. Vi tänkte bara hoppa in och säga hej och kanske stanna över en kopp kaffe...Blev inte riktigt så! Lunch övergick i en tur med båten, en riktigt fräsch båt med en motor som skulle kunna ta oss till Bahamas om det vore så. El's vän, Rhanga, en äldre man som konverterat från Maori till kristen. Så fort det ens naggades lite på betet så skreks det för fulla lungor: "Yeeeee boooiii!!" Riktigt fin tur! När vi kom tillbaka till huset (vilket hus sedan...det praktiskt taget vilade på klipporna och vilken utsikt!) så stannade vi på middag men vi var ivriga att komma iväg för att starta vår camping trip på riktigt. Det kom inte på fråga tyckte värdarna så vi stannade över natten och sov i ett rum som jag skulle vilja kalla något utöver det vanliga. När jag vaknade upp trodde jag seriöst att jag var på ett hotell.

Tredje dagen stannade vi i Wananake! Satte upp tältet och ja lite mer strandhäng. Vi var redan lite trötta på att sätta upp tältet (efter en natt) så fjärde natten stannade vi till i Russell och åt fish & chips på stranden och kände att vi lika gärna kunde sova där. Så vi bäddade ner oss där på stranden och somnade till vågorna och med tända ljus runt oss. Ja men visst låter det romantiskt? Inte ett dugg. Jag låg klarvaken i en timme medan Richie snarkade iväg. Vartenda ljud höll mig klarvaken så sov inte mycket den natten. Men runt 6.30 vaknar jag av att R skriker ut: "Doooolphiiiins!!!" Jag skuttade upp och såg ett stim av delfiner leka och hoppa. Första gången jag ser delfiner live så det var en jäkla underbar väckning!

Fortsatte morgonen efter mot Matae Bay, en helt kritvit strand med det där klara vattnet som jag redan tjatat sönder om i tidigare inlägg. Det spelar ingen roll vart jag än ser mig omkring i det här landet, jag blir lika överraskad varje gång jag ser en ny stad eller plats. Allt är så förbannat vackert överallt! Det är ganska kul att jag varje gång utbrister i ett: "Baaabe, it's amaaazing here!" Richie tycker säkert att jag är knäpp i skallen. Men jag kan bara inte förstå att jag är här och får uppleva allt detta.

Anyways! Matae Bay stannade vi i två dagar. Richie tog mig på en så kallad "Bush walk" som skulle ta oss till en klippa han ville fiska ifrån. Jag var iklädd klänning och flipflops, riktigt idiotiskt nu när jag tänker på det i efterhand. Bushwalken var inte en liten stig upp på en kulle och ner på andra sidan. Det började fint, men efter 10 minuter började kämpandet för att ta oss upp. Väl uppe fick jag njuta av utsikten i ca 30 sek innan Rich ville fortsätta ner för berget och mot den där klippan. Jag kan säga att jag var livrädd! Adrenalinet pumpade och jag kunde knappt andas. Vi snackar 90° lutning rakt ner mot ett klipphelvete som skulle ha splittat mig i 150 bitar om jag föll. Där höll jag febrilt i allt gräs jag kunde nå för att kunna hasa mig ner så smidigt som möjligt. Väl nere så började vi fiska och fick upp en Koahoa(?) R tjoade och shimmade, jag satt mest där och försökte andas och inse att jag fortfarande var vid liv. Jag tyckte vi kunde ta klipporna runt till nästa bay när vi skulle tillbaka men nej vi skulle absolut upp där vi kom ner. Om vi säger så här; jag är inte en rädd tjej, men att bergsklättra i flipflops och klänning är ingen hit. Men vi kom upp och jag sa inte ett ljud tills vi var tillbaka i tältet där vi även avnjöt den goda firren med ett glas vin.

Efter Matae Bay åkte vi norrut mot Cape Reinga, där Tasmanhavet och Stilla havet möts. På vägen upp tog vi 90 mile Beach upp. En strand man kan köra i evigheter på eller också 90 Nya Zeeländska mil.. Strand så långt man såg! Vi gjorde även en avstickare till Nya Zeelands största sanddynor. Vi snackar massa sand nu alltså! Riktigt häftig och det var som att vara uppe på ett berg fast på en gigantisk sanddyna, man såg allt runt omkring sig.

Väl uppe i Cape Reinga kunde man se vågorna från öst och väst mötas på mitten och slå ihop. Så häftigt! Även där utbröt jag i ett "It's sooo amaaazing babe!" Stannade en natt på en camping nära Reinga, men fortsatte söderut längs västkusten ner till ett ställe jag inte kommer ihåg namnet på. Sista natten gjordes där och vi kom hem efter en vecka till Auckland och blev omhändertagna och fick duscha varmt igen! Campingplatserna vi bodde på kunde bara erbjuda kallt vatten, helt okej eftersom vi hade sol hela veckan men ändå..

Efter några dagar hemma så åkte vi iväg på en minitrip till Coromandel för att kolla läget där. Ni skulle ha sett oss...vi körde i fyra-fem timmar och klockan var runt 6-tiden på kvällen när vi kom fram. Väl där gick luften liksom ur oss. Bara tanken på att sätta upp ett tält igen och köra igång hela den grejen fick oss att nästan gråta. En vecka var okej, men du blir ganska trött på det. Så vi åkte och köpte fish & chips ännu en gång (Jag vet! Jag har börjat inse att träning är ganska viktigt här i livet och snabbmat är bajs) ett sexpack och vi var redo för en natt i bilen. Regnet hängde i luften så vi parkerade vid en strand, drack våra öl och diskuterade livet tills vi var så trötta att vi inte kunde känna hur oskönt det var att lägga oss ner i bilen.

Dagen efter tog vi bilen till Hot Water Beach där vi åt frukost och sen tog vi vår spade och gick ner på stranden. Grejen med den här stranden är att det finns bergvärme ganska ytligt så rakt ut från en klippa började vi gräva och jag skojar inte när jag säger att jag brände mina fötter. De säger att det kan bli upp mot 65° varmt men det var nog snarare runt 70° skulle jag vilja säga! Det var riktigt härligt att hoppa i en hot pool efter sisådär 10 min av grävande, men efter att 100 pers anlände på 10 min och stirrade på oss som faktiskt hittat det varma vattnet så räckte det för oss. Vi gav vår pool till 5 kinesiska tjejer som kom dit före oss och hade grävt typ ända ner till Kina men ändå inte hittat något varmt härligt vatten.
Fortsatte trippen mot Cathedral Cove, en stort hål i en bergsvägg. Men vackert var det!

Som vanligt kommer ett bildregn dock hamnade alla bilder huller om buller, och efter att ha suttit och noga valt ut en tiondel av alla bilder så orkar jag inte fixa om det.

Massa puss & kram till er där hemma! Saknar er massa men jag har det utan tvekan väldigt väldigt bra här down under :)