Skidåkande energiknippen

Good morning!

Jag har varit uppe sen klockan sex, hurtig tjej har jobbat två timmar och fortsätter med 6 timmar senare idag.. Katie kom över på några glas vin och thai när jag egentligen skulle iväg och städa igår kväll så det var bara att kliva upp imorse och städa så de små förskolebarnen får rena golv att leka på...Skönt att komma upp och möta solen i alla fall!

Har verkligen haft världens skönaste helg! På torsdag eftermiddag kom Richies mamma o pappa ner från Auckland. Jag tog emot dom hemma i huset och självklart hade Christine bakat kakor, gjort müsli, marmelad och såser åt oss. Att bli lite bortskämd igen kändes helt okej! Vi åt middag ute på kvällen och gick upp tidigt på fredag för att få så mycket tid i backen som möjligt. Jag jobbar ju i skiduthyrningen på R&R Sport så jag tog ut ett par K2 Superstitious, riktigt sköna pistskidor. Första gången för denna säsong på skidor och nu kommer jag få det svårt att välja mellan brädan eller skidorna i fortsättningen, tur att säsongen går mot sitt slut så jag slipper ligga sömnlös om nätterna...  Anywho! Vi hade en bra dag och vi hade med oss gasgrillen så vid lunch satte vi oss och grillade korv och drack en öl i solen. Så soft liv! Gjorde en liten minihajk upp till en utsiktsplats, där såg vi nästan 360° runt oss. Nya Zeeland är för vackert...

Vi fick bara en skiddag, vädret blev riktigt dåligt på lördag och söndag. Men vi har ätit massa god mat och sett oss omkring här i Queenstown med omnejd. Att bara åka en halvtimme utanför stan räcker, det är som ett nytt land man kommer till. Helt förändrat till vad man sett förut... Hur ska jag kunna lämna detta ställe?! I vilket fall så hade vi en härlig helg tillsammans och på söndag kväll gjorde jag lammstek, potatis, sötpotatis och palsternacka och MASSA vitlök i ugnen. Det var verkligen fruktansvärt gott! Och till efterrätt hade jag gjort citronkaka. Hör ni eller? Jag har börjat laga mat! Kanske att jag har en chans att lära mig laga middagar som mamma...Vi får väl se!

Igår åkte Christine & Warren hem till Auckland och jag blev nästan lite ledsen. Det har varit så skönt att ha dom här och fått lite familj-känsla. Jag saknar min familj där hemma så så mycket och kan inte vänta tills jag får se dom igen, men att ha Richies päron i närheten är tryggt och dom är verkligen energiknippen båda två. Väldigt olika personer men får mig att slappna av och se saker och ting på nya sätt. Dom är bra på att röra om i gröten till skalle jag har just nu och får mig att se vad som finns utanför fönstret. Bergen, sjön och allt annat vackert. Man blir så hemmablind ibland! När jag såg deras reaktioner på allt dom såg så insåg jag ju hur fint vi ändå har det. Sen att det alltid finns problem är en annan sak.
Tur att jag har Richie som alltid finns där och viftar bort allt som inte behöver läggas energi på, han är väldigt bra på att lägga sin energi på rätta stället helt enkelt. Glad att jag har honom!

Nu ska jag ta mig en powernap och kolla HIMYM. Vi hörs folkens! xxx 

                            

                            

                            

"The bigger picture"

Men hej folkens!

Det var ju ett tag sen om man säger så...förklaringen är väl att så fort man inte uppdaterat på ett tag så blir det mycket att skriva nästa gång eftersom livet är så händelserikt här på Nya Zeeland. Lite sarkastiskt nu kanske, de flesta dagarna jobbar jag och allt går i sitt lilla vardagliga lunk. Jag tänker dock inte tillägna detta inlägg åt att uppdatera er, det får ske senare i veckan. Detta inlägg blir lite mer "The bigger picture"-story

Den 24 april 2011 landade jag på Arlanda flygplats och välkomnades av min syster och hennes sambo. Jag hade just lämnat säsongslivet i St. Anton och alla underbara människor som jag umgåtts med i fem månader. Jag var så tom men ändå så fylld av känslor och det var bara surrealistiskt att helt plötsligt befinna mig i "verkligheten". Men jag hade också lämnat min stora kärlek och visste inte riktigt om vi efter fem månader tillsammans skulle klara av distansen som skulle komma efteråt. Om jag hade vetat att jag ett år senare skulle befinna mig på andra sidan jorden med denna kärlek så tror jag att jag hade skrattat åt det...hur skulle det ens ske?

Tillbaka till dagen jag anlände: Jag minns att vi skulle hem till min systers sambos föräldrar och äta påskmiddag, jag var kanske inte den mest sociala gäst dom välkomnat till sitt hem. Det första jag gjorde var att ta en promenad ner till havet och där brast det, där kom alla känslorna på en och samma gång liksom... Jag kunde inte känna någon sorts glädje över att vara hemma i Sverige för det enda jag ville var ju att vara tillsammans med Richie. Otroligt själviskt beteende när jag tänker efter så här i efterhand. Vad tusan, där hade min familj väntat och längtat efter mig och jag bölar över att jag måste vara hemma och inte hos Richie... Kärleken gör en knäpp för er som inte vet! Anywho! Efter en timmes gråtsession vid havet sov jag i sex timmar och vaknade lagom till middagen. Rödgråten och helt slut i huvudet av alla miserabla tankar.

Efter att ha varit hemma i tre veckor och hunnit umgås lite med min saknade familj så bar det iväg till Norge. Tillbaka till Sodexo och städa flygplan igen! Jag flyttade in hos min underbara vän Andrè (som jag nu hellre kallar min bror istället för vän) och började det hårda slitet. Richie befann sig i Frankrike och oddsen var väl inte på vår sida, men ju mer folk ifrågasatte vårt distansförhållande desto mer jävlar anamma kände jag! Detta skulle gå, så var det bara! Vi såg till att höras varje dag på sms, skype, dyra dyra telefonsamtal och email. Vi sågs även varje månad och varje gång på en ny plats: Stockholm, Lysvik, Morzine, London, Jessheim. Ja lite överallt så att säga! Men jag kämpade med alla känslor och tankar på vad vi skulle göra för att kunna vara tillsammans. Richie åkte tillbaka till NZ för en månad för att vara med på sin systers bröllop och jag var livrädd att han inte skulle komma tillbaka till Europa. Men det gjorde han och samma dag han kom tillbaka till Frankrike så skypade han mig och efter en stunds snack så säger han: "Should we go back to NZ for a while?"

För många hade det nog varit något man kanske skulle ha funderat på ett tag och fått en att stanna upp för en sekund. Att flytta till andra sidan jorden för ett år och jobba är inget man kanske bestämmer sig för i en handvändning. Men mitt svar kändes så enkelt. Jajjabrajja här ska åkas till NZ! När jag släppte bomben för mamma o pappa var kanske inte reaktionen den jag hade hoppats på. Men efter att Richie varit hemma i Lysvik i nästan en månad över jul och nyår (och i alla fall blivit bästis med pappa) så kände dom sig nog lite tryggare med att låta sin yngsta dotter dra iväg bara sådär.

Så här befinner jag mig nu på Nya Zeeland, som ni alla vet, och har varit här i 7 månader. Jag får nästan nypa mig själv i armen när jag drar upp gardinen på morgonen och ser allt jag får se och upplever allt jag får uppleva. Jag är så lycklig över att jag vågade ta chansen och jag är så lycklig att jag äntligen, efter mycket tjat från Richie när jag bröt ihop i lägenheten i Jessheim, lyckades se The Bigger Picture. Allt går om man kämpar, man måste bara våga drömma men för att det ska bli verklighet så måste man ha ett mål. Jag har inga miljoner, jag sparar knappt några pengar här men jag älskar livet, jag älskar att jag tog mig hit och jag älskar att jag får vara här med Richie! Sen saknar jag min familj och mina vänner där hemma, men det är en annan historia.

Ditt mål kanske inte är att dra till andra sidan jorden men vad du än drömmer om, kämpa för det! Se "The bigger picture" för det kommer krävas mycket slit innan du lyckas men så länge du kan se helheten och vad du egentligen kämpar för så kommer du klara det. Det var aldrig lätt under de 8 månaderna i Norge, men jag kämpade för vår skull men mest för min egen skull. För mig var det så viktigt att bevisa för mig själv att jag klarade av att kämpa för mitt mål och också klara det. Nu börjar jag låta som Blondinbella och därmed slutar jag för denna gång. Kommer en update senare om allt som hänt (i korthet) och hur framtiden ser ut (det som händer innan mitt visum går ut i januari). Vi hörs folkens! Lots of love xx Justina

Hej folkens!

Här var det ett tag sen jag uppdaterade... cirkus en månad om inte mer?
Shit, jag har varit här i snart 4 månader. Freaky!! Men tiden går fort när man har roligt, har dock aldrig förstått grejen med att tiden ska gå så fort när man väl har skoj - det är ju då man vill att det ska vara för evigt!?

Jag sitter just nu framför kaminen i vårt hus i Queenstown. Flyttade in i ett hus med Mike & Mia (Mike bodde jag o Richie med i St. Anton förra året och Mia är den söta Ängelholmskan som jag fixade ihop med Mike och hon flyttade in hos oss i Pettneu) Så nu är halva skaran från The Pettneu Crew återförenats. Vi saknar Karin, Bennie, Chop & Lloyd + andra lösa människor. Men vi har det bra och vi bor i ett riktigt mysigt hus precis vid vattnet, med bergen runt omkring och plats för massa skoj när vintern kommer. Trädgården kommer att förvandlas till en "mini-park" och där på railsen kommer jag antagligen bryta mitt första ben någonsin.

Okej enough med svamlet! Som sagt, tiden har gått och senast vi hördes så lämnade vi Auckland. Vi reste ner till Christchurch och stannade där i 3 veckor, träffade Richies alla vänner o dess flickvänner. Jag var "the new girl on the block" och oroade mig i onödan för vad alla skulle tycka om mig. Är det inte konstigt? Jag som aldrig har haft problem med det överhuvudtaget, jag kan ju nästan vara så självsäker att jag blir kallad arrogant och bitch... Men det är ju bara för att jag aldrig tagit skit från någon och dessutom aldrig brytt mig om vad andra tycker om mig. Ta mig för den jag är så blir jag en liten mjukis till slut också... Men i vilket fall så behövde jag inte oroa mig! Alla grabbarna o deras, vad jag tyckte var dömande, flickvänner gav mig godkänt och jag saknar hela gänget här nere!
Blir aldrig van vid att nyss ha hittat en härlig människa helt utan förvarning och sen behöva lämna precis när man klickat som mest. Men det är härligt också! För man kan alltid ta vid där man slutade och det ska jag se till att göra innan jag lämnar detta underbara land.
Så vad gör vi här nere i QT? Jag lever mitt liv som hemmafru, Richie började jobba 2 dagar efter att vi kom hit, Mike jobbar och Mia jobbar som servitris på Hilton. Det är lågsäsong och folk inser inte att dom behöver en härlig svenska som lyser upp deras affär eller restaurang haha! Men bara idag var jag in på Rip Curl, Quicksilver och Billabong och snackade med managern ännu en gång, så hoppas på något där! Jag är egentligen inte särskilt orolig för säsongen drar igång så snart första snön har fallit och då blir det ruljans. Bara det att det börjar bli långtråkigt att elda, tvätta, städa och fila naglarna...Haha!

Känner inte att det är någon idé att uppdatera allt vi gjort och sett utan det kommer som det kommer! Och bildregn därtill! Men just nu har jag zero energi och tänkte lägga mig på soffan och blicka ut över sjön och bergen. 

Jag saknar er alla därhemma! Men vi ses ju snart allihopa? Har ni lite kosing över så kom ner hit vettja! Men tills dess: Ha det underbart i vårvädret hemma i Sverige! Antar att ni inte blir särskilt avundsjuka av att höra att det spöregnar här och hösten övergår sakta i vinter. Men jag får åka puder när ni sitter hemma i Svedala och klagar över en regnig sommar haha!

Puss & massa kram på er! Big love xxx 

Badar fortfarande...Men sista gången för den här sommaren/hösten!

Misslyckade bullar o hejdå

Usch! Jag är verkligen sämst på att blogga, jag känner det. Men tror ingen gråter där hemma?

Klockan är halv elva på kvällen och jag måste verkligen packa ihop allt i rummet. Dax att lämna Auckland för andra ställen att se! Är konstigt nog lite deppig idag...Richies mamma o pappa har verkligen tagit emot mig med öppna armar och det har varit så härligt att få lära känna dom. De har ju för tusan varit som en mamma o pappa för mig de här första månaderna när man sakta trevar runt och försöker lära känna sin omgivning. Tror inte jag hade fått samma goda intryck av det här landet om jag bara blivit inkastad hux flux? Det här har verkligen varit en bra start och jag har lärt känna två helt underbara människor samtidigt! Ska tacka Warren & Christine ordentligt för allt imorn bitti när vi säger hejdå. Det kommer dock bli riktigt ball o se resten av det här landet, så kan egentligen inte vänta!!

Ingen längre update än så...jo! Jag gjorde totalt misslyckade kanelbullar ikväll. Jästen var konstig och ärligt talat så har jag aldrig bakat kanelbullar själv förut...haha! Jaja, familjen Simpson vet inte hur kanelbullar ska smaka så dom var glada o nöjda. Men där satt jag med skamm i blick o sinne. Får be Mia visa mig hur man gör med den Nya Zeeländska jästen när jag kommer ner till Queenstown!

Okej! Det kommer en bättre update, jag lovar! Kram så länge!!

Äckligt o slött.

Höjden av slöhet:

Ringde Richie nyss:

Jag - "Where are u?"
R - "On the toilet...iiigghhhmm...what are u doing?"
Jag - "I'm downstairs, come here!"
R - "Ok, just going to finish up here...iiigghhhmm!"
Jag - "See u soon baby!"
R - "MMM!"

Han är på väg ner till sovrummet nu, skönt!

Restless in AK!

Men tjenare mannen!

Ligger i sängen, klockan är 22 minuter över lunch. Jag klev upp för en timme sen, relaxar alldeles för mycket så jag är så avslappnad att jag inte ens kommer upp i normal tid. Päronen Simpson kollar snett och jag bara skrattar...Nej så farligt är det inte.
Vi börjar bli så uttråkade här i Auckland. Hur sjukt det än låter! Fötterna kliar och vi har börjat planera att ta oss neråt i landet. Till Christchurch för att vara exakt! Richies hemstad där han vuxit upp och tillbringat sin tid innan han flög över till Europa för två år sen. Ska blir riktigt kul att se stället, dock drabbades dom ju hårt av en jordbävning förra året i februari så stan kanske inte kommer vara lika awesome som den en gång var, men ska ändå bli riktigt ballt att träffa alla hans gamla vänner!

För er som inte vet så är ju det stora målet Queenstown, extremsporternas mecka! Där ska vi göra vintersäsongen, alltså under sommarmånaderna för er hemma i Svedala. Det kommer kanske inte bli en St. Anton-säsong men jag räknar med att det kommer bli riktigt fett!! Jag har dock ett orosmoln...det är dax för mig att konvertera till bräda. Jag har stått på skidor sedan jag var 11 men nu är det time for a change! Jag köpte Richies kompis Elyshas gamla bräda med märket Capita förra veckan för 100 NZ dollar = 500 Svenska riksdaler, bargain! Den är välbehållen och fin så det kan nog bli riktigt bra. Jag har lämnat mina skidor hemma så det finns liksom ingen återvändo. Richie har även förbjudit mig från att hyra ett par nere i QT. Kan bli riktigt kul!

Lite flummigt inlägg, saker går kors och tvärs och jag har inget nytt att berätta direkt. Eller jag har saker att berätta om men till det behöver jag bilder och dom finns på kameran och jag har ingen ork att ladda över dom just nu. Till något helt annat! Vi var nere i Matamata och hälsade på Richies morfar. Jag gjorde det största misstaget och kallade honom Harry. Han ignorerade mig vid vissa tillfällen och jag förklarade det för Christine, Richies mamma, och hon skrattade och sa: "Du sa väl ändå inte bara Harry?!" Jag skulle tydligen ha sagt Mr Russell. Har skämts i två dagar och kan inte komma över det. Har liksom nedvärderat hela honom genom att kalla honom vid hans "kristna namn". Måste be om ursäkt på något sätt... Trodde jag gjorde allt rätt och jag och Richie sov till och med i separata rum. Aktade mig för att svära, (vilket jag gör även i det här huset eftersom även päronen är ganska kristna) sa Amen efter bordsbön och gjorde allt för att få till det. Men icke! Tack gode gud för att vi svenskar är lite mer avslappnade...

Igår var vi och såg stumfilmen The Artist. Jag var den enda som uppskattade den, men mor & far se den för jag tror ni kommer gilla den!
Ikväll ska vi på middag med Nic & Elysha i City Sky Tower och spela på casinot. Kan bli riktigt skojigt att befinna sig i högsta tornet i Auckland när det även ska storma kraftigt ikväll. Living on the edge...eller något sådant!

Alright, nog av dravlet! Hoppas ni har en underbar vårdag där hemma och att ni tar hand om varandra. Saknar er massa och tänker på er alla varje dag! Familjen, ni är även med i mamma Simpsons bordsbön varje kväll så ni kan känna er 100% säkra haha! Okej sorry, Richies föräldrar är hur sköna som helst och om jag får säga det själv så tror jag att dom båda har en liten djävul i sig. Dom är kristna men jag respekterar det till fullo för dom är inte torra människor, dom är jäkligt skärpta och inser att alla inte vuxit upp med religiösa föräldrar. Dessutom har dom humor och är trevliga och varma människor! Så tro inte att jag ligger här och ber kvällsbön med Richie varje kväll och tar nattvarden dessförinnan haha! Rich suckar mer åt allt det kristna än vad jag gör...

Okej folkens! Solen börjar titta fram så borde väl göra något av den här dagen. Massa kram! Ciaaaao!

 Random pics:

Min fina second hand Capita!

Jag och ett fiskägg!

Aucklands Skyline!

Där uppe ska vi äta middag ikväll!

Jag o mamma & pappa Simpson första kvällen här i Auckland.

So happy to be here with you!

VARNING! 3 timmars läsning...

Åh jag vet att ni alla där hemma sitter och väntar på en update, det kliar i er, ni hackar tänder och abstinensen är så stor efter en liten resumé av vad som hänt hittills i mitt liv här på andra sidan jorden...
Och här kommer den:


Sedan jag skrev sist så har vi hunnit med en veckas campingtripp, några dagar här i Auckland och en liten mini-campingtripp till. Allt vi gör är att campa, upp med tält, dopp i havet, sunbading på stranden, laga massa mat, dricka öl med myggor och Ray Charles som sällskap och sova läääänge innan solen bränt sönder tältduken. Nu är det dock slut på campandet för ett litet tag (tälta är bara kul i en vecka).


Så, vart ska jag börja? Tror jag tar och berättar kortfattat va?


Vi började med att åka upp till Bennie the Bean i Whangarei. Long time no see och det var sjukt kul att catcha upp med honom och dessutom i hans hem på andra sidan jorla varla (Jorden för er som inte förstår gammal Fryken-dialekt). Så vi stannade där över natten men först snorkel, sol och bad (jag vet, samma visa varje dag) BBQ och vidare in till stan för att kolla utelivet i Whangarei. Vi var hemma efter 45 minuter... Anyways! Härligt o se en gammal vän från St. Anton. Bringing back some memories!


Resan gick vidare till ett par kompisar till familjen Simpson, Nor & El. Vi tänkte bara hoppa in och säga hej och kanske stanna över en kopp kaffe...Blev inte riktigt så! Lunch övergick i en tur med båten, en riktigt fräsch båt med en motor som skulle kunna ta oss till Bahamas om det vore så. El's vän, Rhanga, en äldre man som konverterat från Maori till kristen. Så fort det ens naggades lite på betet så skreks det för fulla lungor: "Yeeeee boooiii!!" Riktigt fin tur! När vi kom tillbaka till huset (vilket hus sedan...det praktiskt taget vilade på klipporna och vilken utsikt!) så stannade vi på middag men vi var ivriga att komma iväg för att starta vår camping trip på riktigt. Det kom inte på fråga tyckte värdarna så vi stannade över natten och sov i ett rum som jag skulle vilja kalla något utöver det vanliga. När jag vaknade upp trodde jag seriöst att jag var på ett hotell.


Tredje dagen stannade vi i Wananake! Satte upp tältet och ja lite mer strandhäng. Vi var redan lite trötta på att sätta upp tältet (efter en natt) så fjärde natten stannade vi till i Russell och åt fish & chips på stranden och kände att vi lika gärna kunde sova där. Så vi bäddade ner oss där på stranden och somnade till vågorna och med tända ljus runt oss. Ja men visst låter det romantiskt? Inte ett dugg. Jag låg klarvaken i en timme medan Richie snarkade iväg. Vartenda ljud höll mig klarvaken så sov inte mycket den natten. Men runt 6.30 vaknar jag av att R skriker ut: "Doooolphiiiins!!!" Jag skuttade upp och såg ett stim av delfiner leka och hoppa. Första gången jag ser delfiner live så det var en jäkla underbar väckning!


 Fortsatte morgonen efter mot Matae Bay, en helt kritvit strand med det där klara vattnet som jag redan tjatat sönder om i tidigare inlägg. Det spelar ingen roll vart jag än ser mig omkring i det här landet, jag blir lika överraskad varje gång jag ser en ny stad eller plats. Allt är så förbannat vackert överallt! Det är ganska kul att jag varje gång utbrister i ett: "Baaabe, it's amaaazing here!" Richie tycker säkert att jag är knäpp i skallen. Men jag kan bara inte förstå att jag är här och får uppleva allt detta.


Anyways! Matae Bay stannade vi i två dagar. Richie tog mig på en så kallad "Bush walk" som skulle ta oss till en klippa han ville fiska ifrån. Jag var iklädd klänning och flipflops, riktigt idiotiskt nu när jag tänker på det i efterhand. Bushwalken var inte en liten stig upp på en kulle och ner på andra sidan. Det började fint, men efter 10 minuter började kämpandet för att ta oss upp. Väl uppe fick jag njuta av utsikten i ca 30 sek innan Rich ville fortsätta ner för berget och mot den där klippan. Jag kan säga att jag var livrädd! Adrenalinet pumpade och jag kunde knappt andas. Vi snackar 90° lutning rakt ner mot ett klipphelvete som skulle ha splittat mig i 150 bitar om jag föll. Där höll jag febrilt i allt gräs jag kunde nå för att kunna hasa mig ner så smidigt som möjligt. Väl nere så började vi fiska och fick upp en Koahoa(?) R tjoade och shimmade, jag satt mest där och försökte andas och inse att jag fortfarande var vid liv. Jag tyckte vi kunde ta klipporna runt till nästa bay när vi skulle tillbaka men nej vi skulle absolut upp där vi kom ner. Om vi säger så här; jag är inte en rädd tjej, men att bergsklättra i flipflops och klänning är ingen hit. Men vi kom upp och jag sa inte ett ljud tills vi var tillbaka i tältet där vi även avnjöt den goda firren med ett glas vin.


Efter Matae Bay åkte vi norrut mot Cape Reinga, där Tasmanhavet och Stilla havet möts. På vägen upp tog vi 90 mile Beach upp. En strand man kan köra i evigheter på eller också 90 Nya Zeeländska mil.. Strand så långt man såg! Vi gjorde även en avstickare till Nya Zeelands största sanddynor. Vi snackar massa sand nu alltså! Riktigt häftig och det var som att vara uppe på ett berg fast på en gigantisk sanddyna, man såg allt runt omkring sig.

Väl uppe i Cape Reinga kunde man se vågorna från öst och väst mötas på mitten och slå ihop. Så häftigt! Även där utbröt jag i ett "It's sooo amaaazing babe!" Stannade en natt på en camping nära Reinga, men fortsatte söderut längs västkusten ner till ett ställe jag inte kommer ihåg namnet på. Sista natten gjordes där och vi kom hem efter en vecka till Auckland och blev omhändertagna och fick duscha varmt igen! Campingplatserna vi bodde på kunde bara erbjuda kallt vatten, helt okej eftersom vi hade sol hela veckan men ändå..


Efter några dagar hemma så åkte vi iväg på en minitrip till Coromandel för att kolla läget där. Ni skulle ha sett oss...vi körde i fyra-fem timmar och klockan var runt 6-tiden på kvällen när vi kom fram. Väl där gick luften liksom ur oss. Bara tanken på att sätta upp ett tält igen och köra igång hela den grejen fick oss att nästan gråta. En vecka var okej, men du blir ganska trött på det. Så vi åkte och köpte fish & chips ännu en gång (Jag vet! Jag har börjat inse att träning är ganska viktigt här i livet och snabbmat är bajs) ett sexpack och vi var redo för en natt i bilen. Regnet hängde i luften så vi parkerade vid en strand, drack våra öl och diskuterade livet tills vi var så trötta att vi inte kunde känna hur oskönt det var att lägga oss ner i bilen.

Dagen efter tog vi bilen till Hot Water Beach där vi åt frukost och sen tog vi vår spade och gick ner på stranden. Grejen med den här stranden är att det finns bergvärme ganska ytligt så rakt ut från en klippa började vi gräva och jag skojar inte när jag säger att jag brände mina fötter. De säger att det kan bli upp mot 65° varmt men det var nog snarare runt 70° skulle jag vilja säga! Det var riktigt härligt att hoppa i en hot pool efter sisådär 10 min av grävande, men efter att 100 pers anlände på 10 min och stirrade på oss som faktiskt hittat det varma vattnet så räckte det för oss. Vi gav vår pool till 5 kinesiska tjejer som kom dit före oss och hade grävt typ ända ner till Kina men ändå inte hittat något varmt härligt vatten.
Fortsatte trippen mot Cathedral Cove, en stort hål i en bergsvägg. Men vackert var det!


Som vanligt kommer ett bildregn dock hamnade alla bilder huller om buller, och efter att ha suttit och noga valt ut en tiondel av alla bilder så orkar jag inte fixa om det.

Massa puss & kram till er där hemma! Saknar er massa men jag har det utan tvekan väldigt väldigt bra här down under :)

Bennie the bean!

                                              Jag har faktiskt en firre på kroken här!

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathedral Cove

Cathdedral Cove

Den här är till dig sis! Nunnan Eriksson is BACK!

Yeeee booooiii!

Utsikten från vårt rum hos El & Nor

Sömntuta och rummet vi sov i

Jag dog när jag vaknade!

Hela huset har den underbara utsikten!

Klad tjej

Cape Reinga

Yes vi syns där i mitten nånstans (idiot som tar en bild 500 mil bort från motivet)

Här ser man vågorna som slog ihop mitt ute i havet.
Left side: Tasman Sea.
Right side: The Pacific Ocean

Pekar mot Sverige!

Trött tjej i Cape Reinga lagar alla hjärtans dag-middag!

Big tree, huge tree!!

Richie gör sig redo för "bring home the bacon"

Campardusch!

Big fish, huge fish!

Jag lovar att man såg dom bättre än såhär!

Ja det är delfiner som lekar o hoppar...

Tagen av the moment!

Min man lagar frulle på beachen!

Yes i'm still a munchie!

Richie drar några svingar efter vägen...

Vattenfall

Galen man tänker hoppa ner i vattenfallet

Min pojkvän är en apa egentligen!

Värmland i mitt hjärta!

90 mile beach!

Richie tyckte jag behövde jogga lite...

Hot water beach!

Liten pöl

Dags för mig att rycka in så at något händer! (Här brände jag förresten ena foten i det varma vattnet)

Rich njuter i vårt spa, medans folk var green of envy över att försöka hitta en "hot spot"

Det enda som fattades var en kall öl!

MAYHEM!!